Incitamentsdriven omställning till en hållbar sjöfart

Svensk sjöfartsnäring har i konkreta industriprojekt inom bland annat demonstrationsplattformen Zero Vision Tool påvisat tekniska möjligheter och lösningar för att möta ett brett spektrum av hållbarhetsutmaningar.

Det finns dock outforskade lösningar och de framtagna teknikerna kan förädlas, men ett större problem är att teknikerna inte når ut i storskaliga kommersiella tillämpningar förrän konkurrensneutralitet råder och regelverken ställer absoluta krav. Detta gör teknik- utvecklingen ekonomiskt riskabel för såväl redare och hamnar, vilka bär investeringskostnaderna, som för teknikleverantörerna.

Konsekvensen blir att den användare som vill gå före måste bära stora utvecklingskostnader. Vissa tekniker behöver också ett omgivande system eller infrastruktur för att fungera och måste införas i en tillräckligt stor skala.

Det saknas idag kunskap för att korrekt kunna värdera sjöfartens samhällsekonomiska nyttor och kostnader och om glappet mellan samhällsekonomisk och företags- ekonomisk lönsamhet för många bränslen och teknologier.

Med kunskap om effekter för företag och samhälle kan alternativ utvärderas och en incitamentsstruktur utvecklas. Exempel på verktyg är index för att mäta och kommunicera hållbarhetsprestanda, variabla farleds- och hamnavgifter, bidrag och lån för ”gröna investeringar”, bonus malus-system och handel med utsläppsrätter i ett brett perspektiv.

Viktiga områden är:

  • Samhällsekonomiska kalkyler som fångar godstransporternas och sjöfartens nyttor och kostnader för en bredare tillämpning och implementering.
  • Hur olika typer av incitament kan stödja stegvisa styrmedel för att möjliggöra en snabbare och mer kontinuerlig omställning till hållbara sjötransporter.