Effektiva transportsystem, styrmedel och affärsmodeller - innehåll

Styrmedel syftar till att korrigera marknadsmisslyckanden och ändra aktörernas beteende så att resurserna används på ett, ur samhällets perspektiv, mer effektivt sätt. Styrmedlen kan delas in i fyra grupper: administrativa (exempelvis lagstiftning, normer, regelgivning, teknikkrav), ekonomiska (såsom skatter, avgifter, bidrag, subventioner), information (inkluderar bl.a. upplysning, utbildning, rådgivning) samt forskning, utveckling och demonstration (se t.ex. Naturvårdsverkets rapport 6415/2012). Infrastrukturinvesteringar kan också vara styrmedel eller komplement till styrmedel. I många fall krävs att flera styrmedel kombineras för att nå framgång. 

Sjöfartens beskaffenhet är sådan att styrmedel inte kan koncentreras på en nivå. Det finns ett samspel mellan de internationella konventionerna och styrdokumenten, till nationella, regionala och lokala myndigheters styrning. Samtidigt är många styrmedel trafikslagsövergripande och kan inte betraktas isolerat i ett sjöfartssamanhang. Styrmedelverktyget är också tillämpligt i samtliga tre hållbarhetsdimensioner; ekonomiskt, miljömässig och socialt. 

Hantering av målkonflikter och avvägningen mellan olika önskvärda utfall är en viktig del av arbetet med att utforma styrmedel. Till exempel kan regler som är ämnade att minimera utsläpp leda till oproportionerliga kostnadsökningar. Detta kan i sin tur försämra mobiliteten för privatpersoner och leda till att mer kostnadseffektiva transporter med högre miljöpåverkan väljs, alternativt minska konkurrenskraften för transportberoende företag. Exempelvis innebär bullerkrav på hamnar att mindre hamnar ofta begränsas i vilka möjliga öppettider som kan erbjudas, vilket försämrar deras konkurrensförmåga gentemot större, mer avskilda, hamnar, och påverkar vilka transportupplägg företag har möjlighet att använda sig av.

Transportsystemet är komplext och det finns en risk att styrmedlens utformning leder till oförutsedda negativa effekter eller att målen inte uppnås. För att undvika detta i möjligaste mån fordras att effekterna av policy och styrmedel samt interaktionseffekter vid kombinationer av dessa kan förutspås med tillräcklig precision. Detta är av särskild vikt vid stora eller täta förändringar, då styrmedlens effektivitet minskar om de inte uppfattas varaktiga nog att styra aktörernas beteende på lång sikt. Slutligen, måste policyn och styrmedel kunna utvärderas i efterhand med avseende på dess måluppfyllelse.

Styrmedel och incitament för hållbara transportsystem måste vidareutvecklas och utvärderas. Detta kräver kunskap och metoder för att värdera sjöfartens samhälls- och företagsekonomiska nyttor och kostnader för att identifiera gap att hantera på den politiska nivån. Det gäller generellt för konkurrensen mellan trafikslag och specifikt vid introduktion av hållbara drivmedel och reningsteknologier, integration med landinfrastrukturen och vissa operativa åtgärder såsom slow-steaming. Området karaktäriseras dels av ett stort beroende mellan privata och offentliga sektorer och dels av behov av internationella lösningar.

Ett flertal förstudier från Lighthouse adresserar området : Beräkning av transportarbete och emissioner i MRV, Low Carbon Marine Freight, Vattenvägen – den intermodala pusselbiten 1 och 2 samt Hållbarhetsklassificering för fartyg. I Lighthouse postdoktor-program arbetade två postdoktorer inom området med fokus på Efterfrågeaspekter på RoRo-sjöfart samt Miljöstyrande avgiftssystem och incitamentsstrukturer för hamnar.