Lättviktsnätverk ska gynna svensk industri

De minskar bränsleförbrukningen, sparar miljön och håller längre. Nu ökar intresset för lättviktskompositer i Sverige och flera maritima projekt är på gång.
– Fossiljakten driver på och svensk industri kan dra nytta av det som sker, säger Tommy Hertzberg, forskare på RISE, som väckt liv i ett svenskt lättviktsnätverk.


I Göteborgs skärgård körs världens första High Speed-Craft (HSC) klassade kolfiberkatamaran Valö. Hon sjösattes 2010 och fick hjälp med den internationella klassningen tack vare arbetet inom Vinnova-projektet Lättviktskonstruktion till Sjöss, LÄSS, som Tommy Hertzberg ledde 2005- 2008.

– Det kom ut massa bra saker av det projektet. Till exempel sålde Kockums överbyggnader i lättviktsmaterial till Indien och Singapore under lång tid, och vi startade det svenska lättviktsnätverket S-LÄSS för att stötta industrin.

Men det var inte bara i Sverige det hände saker. Och i takt med att projekten avtog här och förfrågningarna kom från andra länder om att få komma med i S-LÄSS, bildades istället det Europeiska nätverket E-LASS år 2013. Idag har man närmare 400 medlemmar från ca 300 organisationer i 32 länder.

– Just nu pågår två forskningsprojekt inom EU, RAMSSES och Fibreship som tillsammans har en budget på en kvarts miljard kronor. Det visar att EU vill satsa på komposit. Det handlar framförallt om att delar av fartyg; överbyggnader, styrhytter, däckshus och annat ska byggas i lättviktsmaterial, säger Tommy Hertzberg och fortsätter:

– Man vill få ner vikten, både för att få dagens motorer att släppa ut mindre koldioxid och för att batteridrift skall bli realistisk. Bland mindre eldrivna färjor ökar nu kompositanvändningen och när Stena, inom ramen för ett Lighhouseprojekt, tittar på  en eldriven passagerarfärja inkluderas lättviktsmaterial i studien. En gamechanger i det här är också varven som på senare år blivit allt mer intresserade. Storvarven i Europa är med i EU-projekten.

Det finns andra fördelar än vikten för komposit. Det är följsamt, löser problem med tätning och korrosion och mattas inte ut. Två saker talar dock mot materialet – priset och brandrisken. Det är fortfarande dyrare än stål och brinner förstås lättare.

– Brandrisken är den stora utmaningen och det är vår, alltså RISE brandforskningsavdelnings, ingång i arbetet. IMO:s regelverk SOLAS styr det här. Förr var man tvungen att bygga i stål, men sedan 2002 kan man i princip bygga hur man vill, dvs bryta mot reglerna, bara man kan bevisa att konstruktionen fortfarande är säker. Och det är mycket det vårt jobb har bestått av – att lära flaggstater och klassningssällskap hur bra materialet är och bevisa för en ganska traditionell och konservativ bransch att det är tillräckligt säkert.

I Sverige börjar det röra på sig igen för kompositen. Ett antal större projekt är på gång och när kustbevakningen till exempel ska bygga nya fartyg är det, av miljömässiga skäl, bara kolfiber som gäller. Med en större inhemsk marknad har Tommy Hertzberg tagit initiativet att dra igång det svenska lättviktsnätverket som legat i träda sen 2013.

– Syftet till stor del att få svenska aktörer engagerade i E-lass. Det är där internationella avtal sluts och business sker.

Den 12 mars hålls ett första seminarium på Lindholmen i Göteborg.

– Under dagen kommer de svenska projekten som är på gång att presenteras. Vi kommer också prata EU-projekt, batteridrivna färjor och om vad som händer i IMO och arbetet med guidelines innan vi avslutar med en diskussion kring hur vi ska organisera ett svenskt maritimt lättviktsnätverk, säger Tommy Hertzberg.