Små hamnar beräknas få större delen av trafiken vid överflyttning

Trender vill peka på en ökad koncentration till de stora hamnarna. Men en överflyttning av godstransporter från väg till sjöfart kan tvärtom leda till att den överflyttade trafiken främst går via små hamnar. Det visar modellberäkningar i en ny förstudie.


– I den mån vi får en överflyttning till sjöfart hamnar en stor del i de små hamnarna. Orsaken är helt enkelt att överflyttningen kommer till stånd på grund av att sjöbenet förlängs. Många mindre hamnar ligger nära godsflödenas avsändare och mottagare och därför går det att förlänga sträckorna till sjöss och minska landtransporterna, säger Axel Merkel på VTI.

Han är en av forskarna bakom en ny förstudie som undersöker små hamnars potential och roll vid en överflyttning av godstransporter från väg till järnväg och sjöfart. Egentligen går studien, som gjorts inom ramen för Trafikverkets branschprogram Hållbar sjöfart som Lighthouse driver, mot gällande trender.

– Dominerande logistiktrender talar om storleksfördelar, ansamling av mycket gods till ett fåtal stråk och större fartyg som aldrig skulle kunna gå på små hamnar. Mycket talar alltså emot en ökad användning av små hamnar, men samtidigt ser vi att det finns en relevant fråga att ställa här. Om vi nu ska ha en överflyttning till sjö - Hur viktigt är det då att upprätthålla ett så diversifierat och brett hamnutbud som vi har idag? 

Enligt de fyra scenarier som forskargruppen modellerat fram kan de små hamnarnas roll i ett framtida konkurrenskraftigt sjöfartssystem inte negligeras. Framför allt två av scenarierna, ett som utgår från att kostnaderna för sjötransporterna minskar och ett som utgår från att kostnaderna för vägtransporter ökar, visar att sjöfartens ökade transportvolymer vid en överflyttning främst fångas upp av mindre hamnar.

Det finns dock hinder på vägen, hinder som stavas kostnader. Lotsning i små hamnar förknippas ofta med höga kostnader och mycket tidsåtgång per transporterat ton eller enhet. Det nuvarande farledavgiftssystemet minskar också incitamenten för att frakta gods sjövägen, liksom de generellt höga anlöpskostnaderna som bidrar till att anlöp i mindre hamnar undviks, vilket kan få följden att sjöbenet förkortas.

– Lotskostnaden är den stora kostnaden. Vi ser att man kan få ner den t ex med hjälp av automatisering eller lotsning på distans. Med hjälp av automatisering kan man också få ner kostnaden för lossning och lastning. Om ombordpersonal fick lasta och lossa, vilket är förbjudet idag, skulle det också bli både billigare och smidigare, säger Axel Merkels kollega på VTI, Inge Vierth, som lett arbetet med studien.

Resultatet från förstudien har redan väckt stort intresse, bland annat hos Trafikverket. Medel har också sökts från Trafikverkets sjöfartsportfölj för en fördjupande studie och har fått en så kallad skissansökan beviljad, vilket betyder att forskargruppen fått grönt ljus att lämna in ett detaljerat förslag till en huvudstudie.

– Om den går igenom kommer vi att fördjupa oss i de höga anlöpskostnaderna. Vad som driver dem och vad som krävs för att minska dem så att sjöfartsupplägg blir konkurrenskraftiga med landbaserade upplägg. Här kommer förstås också de höga lots- och lastningskostnaderna in, säger Inge Vierth.

Författarna bakom förstudien är: Axel Merkel (VTI (, Inge Vierth (VTI), Magnus Johansson (VTI), Marta Gonzales-Aregall (Göteborgs Universitet), Anastasia Christodoulou (Göteborgs Universitet), Kevin Cullinane (Göteborgs Universitet).