Diskussion fick abrupt slut – kompetensfrågan behöver lyftas igen

När framtidens sjöfarts utbildningar diskuterades i Kalmar gick det hett till. Så pass att brandlarmet gick och seminariet fick avbrytas i förtid.
– Vi hann inte klart. Frågan behöver lyftas igen, kanske på en workshop innan jul, säger Åsa Burman, verksamhetschef på Lighthouse.


 

Seminariet som lockat drygt 50 åhörare till Sjöfartshögskolan i Kalmar började lugnt vid halv elva-tiden på tisdagen med tre omvärldsspaningar. Mikael Johansson från DNV GL konstaterade att ”avkolifiering” och digitalisering är de två aspekter som kommer att vara helt avgörande för sjöfarten framöver.  Mikael Hägg, RISE, fortsatte på temat och förklarade varför vi i Sverige nu använder begreppet smarta fartyg istället för autonoma.

– Det handlar om olika nivåer av automatisering. Fartyg som är helt självstyrande eller fullt ut autonoma är sällsynta.

Digitaliseringen slår i första hand igenom i olika stödsystem – till exempel övervakning och guidning av trafiken (Sea Traffic Management), energieffektivisering och säkerhet ombord.
– De svenska rederierna har länge varit intresserade av tekniken och nu börjar även tillverkningsindustrin bli det.

Så var tar människan vägen mitt i all ny smart teknik? Gesa Praetorius, Linnéuniversitet,  förklarade att människan kommer att behövas även i fortsättningen, men att yrkesroller kommer att förändras.

– Teknikskiftet innebär ett större behov av människor, både i land och till sjöss. Det finns stora tekniska möjligheter, men vi måste också fundera på vad som ger arbetsglädje och hur vi kan främja att man vill arbeta till sjöss.

Så hur lockar man de unga talangerna till sjöfarten? Vad är akademins roll som utbildare?

– Vi ska vara moderna. Vi ska ge så bra kurser som möjligt, även externa, sa Johan Eliasson, programansvarig för sjöingenjörsprogrammet på Chalmers.

Men det är inte så lätt. Utbildningarna är i mångt mycket, ja kanske till 80 procent, styrda av STCW (det internationella regelverk som styr utbildning av sjöpersonal) påpekade Magnus Hofvander, programansvarig för sjökaptensutbildningen på Linnéuniversitetet.
– Allt det här vi har hört idag om smarta fartyg, alternativa bränslen, digitalisering, cyber och så vidare… Det är väldigt svårt att få plats med i en grundutbildning, sa han och fortsatte:
– Det är klart att utbildningen är i utveckling hela tiden, men den tar inga jättekliv utan små steg i riktningar dit branschen måste visa oss. Grundutbildningen är inte till för att leda utvecklingen utan för att följa den.

Jo visst, baskunskaperna som levereras idag behövs även i fortsättningen, påpekade Christer Bruzelius, Destination Gotland.
– Men vi måste också lägga till så att man kan hantera all den moderna utrustningen. Och framför allt vill vi ha fler tjejer som söker till sjöfartsyrkena.

En av dem är Emma Birgersson, studerande på sjökaptensprogrammet på Linnéuniversitetet, som bjudits in för att ge studenternas syn på utbildningen och framtiden. Och hon var orolig. Pratet om att det fattas mycket folk inom sjöfarten stämmer inte överens med den verklighet hon stött på – åtminstone inte när det gäller sjökaptener.
– Det första man hör när kommer ut på praktikplatser är att: ”Ska du verkligen satsa på det här? Det finns inga jobb”. De 10 - 12 matroser jag mötte under mina två månader på färjan var alla utbildade sjökaptener. Det kändes rätt tragiskt.

Hon var också kritisk mot utbildningen som hon menade inte hängt med den tekniska utvecklingen.
– När vi tar examen, kommer vi verkligen att vara attraktiva då?

Martin Gilljam, blivande sjöigenjör, hade samma bild och efterlyste att branschen förklarar vad som krävs av utbildningarna. Ett verksamt branschråd behövs.
– En annan sak jag tycker är lite märklig är man tog bort studentlönen på praktikplatserna. Om man är ute efter att ragga folk så är det ingen bra sak.

Kvalitén på praktikplatserna ifrågasattes även av en student bland åhörarna som varit ensam svensk bland filippinare på tre fartyg.
– De pratade aldrig engelska. Jag vill ha ett ökat ansvar från högskolorna. Ni måste hålla koll på praktikplatserna.

Programansvariga var inte sena att bemöta kritiken.
– Av de som tagit examen de sista två åren hos oss hade samtliga jobb sex månader efter examen. Så jobb finns, sa Johan Eliasson utan att precisera vilken typ av jobb de nyutexaminerade fått.

Magnus Hofvander förklarade vidare att det redan finns ett branschråd, visserligen vilande, men som han lovade skulle komma tillbaka. Sedan höll han med studenterna i den ”brännande frågan om den borttagna elevlönen” som han beskrev som ett dråpslag.
– Det är den enskilt största orsaken till konflikter och att våra studenter vill byta praktikplats. Den här förändringen skedde utan skolans medverkan och har slagit ganska snett. Det här är inte alls bra skött från branschens och fackens sida.

Uttalandet tände diskussionsgnistan i rummet. Lennart Jonsson från sjöbefälsföreningen hävdade att det var Sjöfartens arbetsgivareförbund som låg bakom uppsägningen av avtalet med SEKO sjöfolk om elevlönerna.
– Vi står öppna för att återuppliva detta avtal som numera är frivilligt, sa han och skickade frågan vidare till Christer Bruzelius, ordförande i Sjöfartens arbetsgivarförbund.

Utflaggningen var orsaken till att många rederier ville ha det så här, förklarade Bruzelius. Det var därför frågan drevs och ett nytt avtal skrevs. Lennart Jonsson replikerade snabbt.

– Vi var inte med, visste inte ens om det. Och nu ser situationen helt annorlunda ut. Det behövs folk. Ska vi sätta oss ner och förhandla?

Mikael Lindmark, SEKO sjöfolk, underströk att det finns ett avtal.
– Bara ett ord har ändrats. ”Ska” har ersatts med ”kan”. Jobbar man på sin fartygsförlagda utbildning så ska man ha lön enligt avtalet, sa han och tillade att SEKO inte värderat frågan så högt eftersom den inte berört deras medlemmar.
– Vill ni att vi ska förhandla åt er så måste ni vara medlemmar hos oss. Det är så det funkar tyvärr.

Studenten som lyfte frågan om praktikplatsernas kvalitet:
– Om man ska ha kvar systemet så måste det följas upp så att man inte jobbar mer än 40 timmar. Jag har gått över 100 timmar obetalt.

Det diskuterades ett par varv till innan tiden tvingade fram en punkt i frågan. Men kanske hade diskussionen varit alltför het? Just som ordet skulle gå över till Sjöstridsskolans representanter tog ett tjutande ljud över lokalen följt en metallisk röst.
– VIKTIGT MEDDELANDE! BRAND HAR UTBRUTIT I BYGGNADEN!

Byggnaden utrymdes och seminariet avbröts tjugo minuter före utsatt tid. Lite snopet, men givetvis nödvändigt. Brandkåren undersökte en gasläcka, men hade förstås inte koll på tryckkokaren i sal 2144.

– Tyvärr hann vi inte få till en avslutande diskussion om frågan som seminariet egentligen handlade om; vilken kompetens som framtidens utbildningar behöver förmedla, säger Åsa Burman, verksamhetschef på Lighthouse.

Frågan behöver alltså diskuteras vidare. Och det snart, menar Åsa Burman. Kanske på en workshop innan jul? Lighthouse återkommer med information.