Per Fagerlund förbättrade svensk sjöfart

Skeppsbyggnadsingenjör Per Fagerlund har avlidit vid en ålder av 80 år. Fyra kolleger minns en lyhörd, engagerad och idérik renässansmänniska som aldrig drog sig tillbaka.


Pelle föddes in i svensk sjöfart, son till en sjökapten och med 300 års sjöfartstradition i generna. Han gick tidigt till sjöss som motorkunnig kockjungman på motorseglaren Ann från Färjestaden. I tillägg till en gedigen sjömansutbildning så grundlades här också intresset för segling och insikten att även för lastfartyg med motor, är det slöseri att inte också utnyttja vinden som förnybar och gratis står till sjöfartens förfogande.

Efter ett års matematikstudier i Uppsala började Pelle på Chalmers Tekniska Högskola där han tog sin examen 1969. Efter en kort tid vid Stiftelsen Svensk Skeppsforskning började han på Navire Cargo Gear där han utvecklade den banbrytande snedställda lastrampen för rullande last, som allt framgent används på alla oceangående roro-fartyg.  Pelle var sedan teknisk direktör vid Rederi AB Transatlantic 1973-91. Här förnyade Pelle rederiets flotta genom att äldre tonnage systematiskt ersattes av moderna, rationella kostnads- och energieffektiva fartyg. Som ordförande i Sveriges Redareförenings Tekniska Kommitté lyckades han också ena motstridiga intressen med kunskap, lyhördhet, fasthet och en avväpnande humor, serverad på kalmaritiska.

Efter tiden som direktör på Transatlantic konstruerade Pelle en tremastad skonare, Blue Clipper, som byggdes på Marstrandsverken. Pelle bedrev charter under första halvan av 1990 talet där den äventyrliga jungfruresan gick till Shanghai för marknadsföring av Hennesy Cognac.

Ett område som särskilt engagerade Pelle var utbildning. Efter att alla stora svenska varv lagts ner, så krävdes en omstrukturering av skeppbyggnadsingenjörsutbildningen för att den fortsatt skulle vara relevant. Som ledamot av styrelsen för Maskin- och skeppsteknik vid Chalmers bidrog Pelle mycket konkret med att anpassa utbildningen från ett varvsperspektiv till ett redare- och lastägarperspektiv.
Under senare halvan av 90-talet återgick Pelle till att rita nydanande roro-fartyg där Spaarneborg utgör en milstolpe med sitt maskinrum i fören och en 130 m lång propelleraxel.

Under 2000-talet deltog Pelle i flera banbrytande projekt för ökad sjösäkerhet samt minskad klimat- och miljöpåverkan och år 2008 tilldelades han Gustav Dalénmedaljen för sina insatser för sjöfarten. Detta är den finaste utmärkelsen man kan få som Chalmers alumni. Med en aldrig sinande ström av idéer att förbättra, både sjöfarten och världen, så var det aldrig någonsin ett alternativt för Pelle att dra sig tillbaka eller ta det lugnt.

2010 etablerade Pelle kontakt med nobelpristagaren George Olah och inledde ett samarbete som bl.a. lett till att metanol etablerats som ett alternativt förnybart fartygsbränsle. Ett mycket konkret resultat är att Stena Germanica 2015 konverterades till metanoldrift. Pelle bidrog också mycket aktivt i att ta fram den klimatfärdplan för sjöfarten som sedan blev Svensk Sjöfarts inlaga till regeringens allmänna Klimatfärdplan 2050.

In i det sista var Pelle aktiv i att hitta finansiering till att vidareutveckla det som han kanske brann allra mest för, nämligen nya möjligheter att använda vinden för framdrift av handelsfartyg.
Pelle var en renässansmänniska med en fantastisk kunskapsbredd. Hans starka nyfikenhet, drivkraft och social förmåga riktades åt många håll, det var allt från sjömanskap och sjöfartens villkor till innovativa fartygskoncept och forskning kring framtidens hållbara sjöfart. Saknaden efter Pelle är stor men hans livsverk ger inspiration till fortsatt utveckling av sjöfarten.

Bengt Ramne, Skeppsbyggnadsingenjör
Anders Ulfvarson, Skeppsbyggnadsingenjör, Professor emeritus
Bengt-Olof Petersen, Skeppsbyggnadsingenjör
Dag Engström, Sjökapten