Tekniken finns, men vem vill betala?

Katalysatorer skulle kunna rena LNG-motorers metanutsläpp. Men de beräknas kosta flera miljoner att installera – en kostnad som ingen tar idag eftersom det saknas regler för metanutsläpp. Det visar en ny förstudie som gjorts inom Trafikverkets branschprogram Hållbar sjöfart som Lighthouse driver.


LNG är jämfört med de mer använda gasoljorna ett förhållandevis rent bränsle. Men på senare tid har en debatt startat om LNG-motorers metanslip. Även om den flytande naturgasen ger cirka 25 procents lägre koldioxidutsläpp än konventionella fartygsbränslen så läcker samtidigt många motorer, speciellt äldre, metan vid drift. Eftersom metan är en potent växthusgas som under en 20-årsperiod fångar 86 gånger mer värme i atmosfären än koldioxid äts ”klimatnyttan” hos LNG snabbt upp.

– För fartyg som har LNG-motorer med ett stort metanslip kan det vara bättre
ur klimatsynpunkt  att köra på gasolja än på LNG, men samtidigt ska det påpekas att LNG har betydligt bättre prestanda när det gäller svavel, kväveoxider, sot och andra föroreningar som drabbar lokalt, säger Hulda Winnes på IVL, en av forskarna bakom förstudien.

Det kan alltså vara värt att ta hand om metanet som släpps ut. Förstudien har därför undersökt om det finns hållbara, tekniskt lämpliga och ekonomiskt genomförbara efterreningsmetoder som kan appliceras på existerande LNG-fartyg.

– Resultatet visar att katalysatorer fungerar, men ställer krav på bränsle och regenereringsprocesser. Man använder ju katalysatorer på gasmotorer i lastbilar, men inom sjöfarten blir det lite knepigare eftersom man ofta använder motorer med dual fuel-teknik där varje förbränningscykel startas med att lite gasolja sprutas in. Svavelhalten i det förgiftar katalysatorerna ganska snabbt och därför måste man övergå till ett mer lågsvavligt bränsle.

I projektet har också Daphne Technology gjort labbtester med sin nya plasmateknik Non Thermal Plasma (NTP). Resultatet var lovande, men tekniken ligger en bit efter katalysatorerna i utvecklingen.

Men det är inte tekniken som är den stora utmaningen. En fallstudie som gjordes på ett av Furetanks fartyg visade att installation och drift av en oxidationskatalysor är en dyr historia. Installationskostnaderna uppskattades till 4,5 miljoner kronor och de årliga kostnaderna för driften till 1,1 miljoner kronor.

– De här kostnaderna måste ju någon stå för och i dagsläget finns det inga krav på sjöfarten att hålla nere metanutsläppen. Nästa steg blir därför att titta på policys och möjliga ekonomiska incitament som kan underlätta utveckling och införande av tekniker.
Framöver hoppas man också få till ett demonstrationsprojekt för katalysatorrening för metan på fartyg. Inför detta måste regenereingsbehovet anpassas och beskrivas för just det fartyg som projektet genomförs på.

– När det gäller plasmatekniken hoppas vi också på utveckling i nya projekt. Vi ansökt om EU-medel för att ta den här tekniken till nästa steg, säger Hulda Winnes.


Förstudien har genomförts av Hulda Winnes och Erik Fridell (IVL), Joanne Ellis och Björn Forsman (SSPA), William Ramsay and Henrik Westermark (Daphne Technology) i samarbete med Clas Gustafsson på Furetank Rederi.